I vilken utsträckning söker du oberoende finansiell rådgivning? Det är lätt att tro att man nått en nivå som investerare att det inte behövs, men det är ändå klokt att söka en second opinion och nya perspektiv - till och med de bästa investerarna gör det. Men hur kommer det sig att inte fler väljer att betala för verklig oberoende finansiell rådgivning, och vad kan göras för att ändra på det?

Privatekonomi och finans kan vara utmanande ämnen att hålla reda på och i synnerhet vad det gäller sin egen finansiella planering och att uppfylla sina långsiktiga ekonomiska mål. Här finns många aspekter som man kan behöva hjälp att planera - eller att fråga om en second opinion om - såsom bostadsköp, konsolidering av lån, köp av semesterhus, pensionssparande, buffert inför företagande, eller att bli ekonomiskt oberoende.

Ofta är det bra att söka hjälp med frågor eller funderingar som man kan ha om dessa ämnen. I många fall är det stora livsbeslut som ligger till grund till att frågorna dyker upp, och då kan det kännas skönt att ha reda ut frågetecken med någon kunnig. Men ändå väljer många att inte söka hjälp och råd med frågor som rör sin egen ekonomi, vilket kan ifrågasättas. Ännu mer sällan väljer man att betala för sådan rådgivning.

Många prioriterar exempelvis att avlöna en personlig tränare innan man söker ekonomisk rådgivning för att pensionsspara eller planera för hur man ska ha råd med handpenningen till en första bostad. Är det verkligen ett klokt förhållningssätt till sin privatekonomi? Borde fler söka och betala för oberoende ekonomisk rådgivning?

Förr var rådgivningen inte oberoende

Det ter sig som att en fundamental ovilja att betala för oberoende ekonomisk rådgivning sitter djupt rotad i den svenska folksjälen. Det anses vara en tjänst som man har fått på köpet hos sin bankman när man gjort andra affärer med banken, varför tröskeln är hög för att betala för rådgivning nu.

Faktum är däremot att, vi har alltid betalat för rådgivning - även när den verkat vara gratis - men denna rådgivning har varit långt ifrån oberoende.

När vi har sökt råd hos banken om placeringar och sparande, har vi blott betalat indirekt till banken i form av höga löpande avgifter för de produkter vi rekommenderas, eller genom att banken jobbar på provision av de institut vars produkter de säljer till oss. Inte sällan, har den sålda produkten inte varit den mest lämpliga för spararen, men däremot för banken som tjänat på att rekommendera just denna produkt.

Således har rådgivningen, utöver att ha kostat en hel del i slutändan, inte alls varit oberoende. Om så kallade "strukturerade produkter" känns igen, är det sannolikt att du har betalat höga avgifter för en produkt som enligt säljaren har låg risk, men som avgifterna ätit upp hela avkastningen av.

Som svar på detta, har EU stiftat lagar om för att skydda konsumenterna i form av direktivet MiFID II (Markets in Financial Instruments Directive) som trädde i kraft 3 januari 2017. Med detta direktiv, tvingas finansiella aktörer avslöja huruvida de mottar kompensation från exempelvis fondbolag när de rekommenderar produkter till privatpersoner. Syftet är att öka transparensen och hjälpa konsumenter att fatta välinformerade beslut. Men, åtminstone i Sverige, har spararna fortfarande inte blivit mer benägna att faktiskt betala för oberoende rådgivning. Rådgivning är fortfarande ett komplement från banken som man får när man köper andra produkter av banken.

Ändra attityd om rådgivning - det är dig det gynnar

Så om du kunde ta din privatekonomi, ditt sparande och dina investeringar till en ny nivå, skulle du inte söka lite hjälp på traven för att uppnå detta? Dessvärre, finns inte en sådan mentalitet i Sverige, utan man förlitar sig mest på egna förmågor, även om många skulle dra nytta av att bolla tankar om privatekonomi.

Är det inte underligt, hur många betalar för timmar hos personliga tränare - och dessutom lägger ned stora summor på det - men inte vill betala för en timme med en finansiell rådgivare? Ändå är det många som skulle behöva just denna typ av hjälp (många som betalar för exempelvis personliga tränare). Men också du som är finansiellt bevandrad kan dra nytta av att få råd och exempelvis stävja en vanlig psykologisk fälla bland investerare som confirmation bias, om du får vädra dina tankar med en utomstående. När någon inte har samma känslomässiga engagemang till dina investeringar, kan denne bidra med ett mer rationellt synsätt.

Det är däremot så, att det är sällan som en person inte vet vad det är som han eller hon inte vet, och särskilt inom finans. Därför känner man sällan till vad man faktiskt behöver hjälp med och detta kan bara ändras genom att öka medvetenhet och den allmänna kunskapsnivån för privatekonomi.

Undersök därför möjligheten att söka oberoende finansiell rådgivning och var beredd att betala för det. Som du säkert hört, finns det inga gratisluncher inom investeringar och finans - det är alltid någon som får stå för notan och om du inte vet vem det är, så är det sannolikt du på ett eller annat sätt. Gratis råd, är sällan bäst.

Hur kan vi bli bättre på att söka råd?

Så vad kan göras för att förmå fler att söka råd med sin privatekonomi och investeringar? Främst kan kan utbudet av oberoende rådgivning ökas genom att först öka efterfrågan - sök aktivt efter en lämplig rådgivare som passar din investerartyp. Om du är intresserad av fastighetsinvesteringar, är det lämpligt att också din rådgivare är bevandrad inom denna nisch. På så vis får du ut mer av din relation med din rådgivare.

Medvetenheten om privatekonomi och sparande bör också ökas, och i synnerhet måste barriärer för många nybörjarinvesterare rivas genom att avmystifiera ekonomi. För detta gör organisationer som exempelvis Unga Aktiesparare ett bra jobb genom att utbilda unga investerare.

Eftersom den breda massan av invånare - alltså inte de som identifierar sig som erfarna investerare - verkligen skulle behöva hjälp att få koll på sin ekonomi, borde mer göras för att uppmuntra till att människor söker råd. Det är många aspekter inom privatekonomi som är av stor betydelse för samhället i stort att få ordning på, såsom bostadsspar, buffert, sund skuldhantering och pension. Kanske vore det eftersträvansvärt att öppna upp regelverket om RUT-avdrag till att också innefatta ekonomisk rådgivning som en hushållsnära tjänst?

Oavsett vilken erfarenhetsnivå du upplever att du befinner dig på som investerare, är sannolikheten stor att det lönar sig för dig att hålla kontakt med en oberoende ekonomisk rådgivare. Då kan du mildra effekterna av exempelvis ditt confirmation bias när du investerar, eller att du får ett nytt perspektiv när du funderar på dina placeringar. Var därför inte främmande för att söka stöd, oavsett hur duktig du är, men var noga med att kolla upp så att den du tar råd av har kvalifikationer för att hjälpa dig. De allra bästa investerarna omringar sig med rådgivare av en anledning.