Tessins investerarskola #12: Vad kostar externt kapital?
Vad finns det för mening med att utlova 12 % i avkastning till externa investerare i ett marknadsläge där bankerna knappt tar betalt för sin utlåning? Vi får ofta frågor om detta, och märker att vissa drar slutsatsen att projektägaren i fråga måste ha fått ett nej från banken - antingen på grund av att projektet inte håller rätt kvalitet eller för att projektägaren inte är kreditvärdig. Så är oftast inte fallet. Det handlar om hävstång på eget kapital och nedan vidareutvecklar vi det resonemang som vi påbörjade i ”Tessins investerarskola #7”.
Först och främst måste man skilja på främmande kapital (lånat kapital) och eget kapital. I en investering om exempelvis 100 mkr så kommer banken att låna ut 60 mkr under förutsättning att projektägaren går in med 40 mkr i eget kapital.
Projektägarens insats utgör en säkerhetsbuffert för banken om investeringen inte utvecklas som planerat.
Det är här Tessin kommer in i bilden. De som investerar i projekt som marknadsförs via Tessin investerar alltid tillsammans med projektägarens bolag. Investerarna bidrar därmed till det kapitalet, som banken kräver att projektägaren står för själv, vilket kan vara förutsättningen för att projektet överhuvudtaget ska kunna genomföras. Eftersom alternativet kan vara att genomföra eller inte genomföra en sund och lönsam investering så är projektägaren beredd att i gengäld ge bra avkastning till de externa investerarna. De externa investerarna är således ett komplement, och inte ett substitut, till en bankbelåning.
Räkneexempel:
Projektet A kostar 100 mkr att uppföra. Byggkreditiveten är 60 mkr till en årsränta på 3,5 %. Resterande 40 mkr måste projektägaren tillskjuta i form av eget kapital. Projektet beräknas uppföras på 12 månader och därefter vara värt 125 mkr. Räntekostnaden (60 mkr x 3,5 %) uppgår till 2,1 mkr och beräknad vinst blir därmed till 22,9 mkr.
Tre anledningar till att externt kapital lönar sig:
Om projektägaren tar in 20 mkr i externt kapital till en årskostnad om 12 %, istället för att finansiera 40 mkr helt själv, så har projektägaren möjlighet att genomföra två projekt istället för endast ett. Det ekonomiska utfallet blir, något förenklat, i så fall enligt följande:Räntekostnaden per projekt uppgår fortfarande till 2,1 mkr (60 mkr x 3,5 %). Utöver denna kostnad så tillkommer en kostnad om 2,4 mkr (20 mkr x 12 %) för kapitalet från externa investerare. Den beräknade projektvinsten uppgår därmed till 20,5 (125 mkr – 2,1 mkr – 2,4 mkr). Eftersom projektägaren endast varit tvungen att gå in med 20 mkr istället för 40 mkr i eget kapital i projektet så har projektägaren kunnat genomföra två projekt under samma tid, innebärande att den totala vinsten uppgår till 41 mkr (20,5 mkr x 2 projekt) istället för 22,9 mkr som skulle varit fallet om projektägaren inte hade tagit in externa investerare. Projektägarens vinst blir således, i detta exempel, 79 % eller 18,1 mkr högre jämfört med om externt kapital inte hade nyttjats.
Om projektägaren istället endast har möjlighet att tillskjuta 20 mkr men inte 40 mkr, så uppgår vinsten till 20,5 mkr om vi utgår ifrån räkneexemplet. Alternativet är att vinsten skulle uppgå till 0 kr eftersom det externa kapitalet är en förutsättning för att projektet överhuvudtaget ska kunna genomföras.
Samordningsvinster kan uppnås när två projekt uppförs parallellt, vilket kan göra det ännu lönsammare att nyttja externt kapital i projekten.
Du har väl inte missat övriga delar i Tessins investerarskola?
Liknande artiklar