Del 1 - En crowdfundad Stockholmsikon

Trots att crowdfunding har ökat i popularitet från att ha varit nästan helt okänt i början av 2010-talet, är det inte en så ny företeelse som man kunde tro. Genom historien har liknande finansieringslösningar tillämpats för att många berömda byggnader ska ha kunnat byggas. Du kan lära dig mer om några av dem i den här serien om historisk crowdfunding.

På fastigheten Eldkvarnen 1, alldeles invid vattnet och Stadshusbron på den östra spetsen av Kungsholmen, står en av de mest ikoniska byggnaderna i Stockholms skyline. Stockholms stadshus färdigställdes 1923 och har sedan dess, tack vare huvudtornet och dess Tre kronor blivit en självklar och känd symbol för Stockholm och som blivit världsberömd tack vare den årliga Nobelbanketten i Blå hallen. Men något som är mindre känt är att bygget delvis finansierades genom en typ av crowdfunding.

Uppförandet

Efter att verksamheten i Eldkvarn upphört år 1905 (dock något efter den berömda branden år 1878) beslutade Stockholms stadsfullmäktige 1908 att låta uppföra ett nytt kommunalhus med festvåning på tomten alldeles invid Mälaren. Tomten hade förvärvats redan 1902 för att bygga ett rådhus men den byggnaden kom istället att byggas längre in på ön och närmare bestämt på Scheelegatan där Stockholms tingsrätt nu är inhyst. Därför kunde tomten nu istället användas till att bygga ett stadshus och uppdraget att rita byggnaden föll på arkitekten Ragnar Östberg.

Det första spadtaget togs år 1911. Ungefär en miljon handslagna och sju miljoner maskinslagna tegelstenar uppskattas ha använts vid uppförandet av denna mörkröda byggnad. Leveransen av teglet skulle däremot försenas på grund av dels dålig kvalitet och att de var av avvikande mått jämfört med vanliga tegelstenar och dels första världskrigets utbrott.

Hur huvudtornet skulle avslutas upptill var däremot länge oklart. Det skulle dröja till 1919 innan Östberg hade bestämt sig för hur toppen skulle utformas. Detta hade gett upphov till att karikatyrer på tornet fått spridning bland Stockholmsborna och det spekulerades om att den slutgiltiga utformningen till exempel skulle bli en kvarvarande byggnadsställning. Till sist hamnade den ikoniska tornspiran på plats med de gyllene tre kronorna, vilka var för sig har en diameter på 2,2 meter och som ger tornet en totalhöjd på 106 meter. Detta innebär att stadshuset fortfarande är Stockholms femte högsta byggnad och vill man njuta av den fantastiska utsikten kan man gå upp för de 365 trappstegen eller ta hissen till femte våningen.

Kopparboken och givarna

Som man kan tänka sig kostar ett sådant här byggprojekt en hel del att uppföra. I 1924 års penningvärde uppgick byggkostnaderna till strax över 18 200 000 kronor. Dessutom står det klart att Stadshuset inte hade kunnat slutföras om det inte hade varit för de donationsmedel som sköts till, vilket utgjorde 1 726 206 kronor.

Resultatet av en del av de donerade medlen kan med enkelhet särskiljas från den övriga byggnaden. För att höja kvaliteten på stadshuset skulle nämligen tre av taken - de som vätter mot norr, ost och syd - täckas med kopparplåtar. Därför gjordes en insamling, genom vilken 3 000 givare donerade varsin kopparplåt. Namnet på alla dessa givare och ett register över vilken individuell kopparplåt som var och en finansierade finns bevarat i den så kallade Kopparboken. Priset på varje kopparplåt beräknades uppgå till 25 kronor och de vägde 6 kg styck. Insamlingen gav projektet ytterligare 87 000 kronor och tack vare att priset på koppar sjönk, räckte pengarna dessutom till att bekosta två enorma flaggstänger vid Klara strand.

För den som vill beskåda denna historiska crowdfunding-klenod, är boken framlagd i Stockholms stadshus festvåning. Boken utgörs av 62 pergamentblad och pryds av kopparpärmar. För den crowdfunding-intresserade är boken en utmärkt sevärdhet på en guidad tur i stadshuset nästa gång du besöker stadshuset, vare sig det är för att insupa utsikten från tornet eller för att njuta av festligheterna tillsammans med Nobelpristagare och kungligheter.