Lyssna på 23:e avsnittet av Fastighetsprofilerna via spelaren eller där poddar finns, exempelvis på Itunes och Spotify. Alternativt läs en kortare version av intervjun nedan.

Design som öppnar upp städer

Monica von Schmalensee har basat över ett av Europas största arkitektkontor, och är rådgivare till Londons borgmästare. Men att hon överhuvud taget blev arkitekt var trots allt en slump.

"Det var inte självklart att jag skulle bli arkitekt. Däremot var jag intresserad av samhällsfrågor. Jag var ganska duktig på att rita. Jag hade jobbat som guide i Västerås och började intressera mig för hus den vägen" säger Monica von Schmalensee.

Hon började läsa arkitektur på 1970-talet, och blev färdig i början av 1980-talet. Det var en tid då det var svårt att få jobb i branschen. Hon fick in en fot, men när lågkonjunkturerna slog till blev hon av med jobbet två gånger.
"Båda gångerna låg jag på BB kan man säga. Och då tänkte jag att jag kanske måste skaffa mig mer kunskap. Då gick jag tillbaka och läste juridik och ekonomi. När jag läst kurserna trodde jag att jag skulle jobba med fastighetsförvaltning, men så fick jag ett erbjudande att börja som arkitekt igen" säger hon.

Därefter blev det en lång sejour på White arkitekter, som med åren etablerade sig som en av Europas största kontor. Monica själv blev tids nog vd, och en av Londons borgmästare Sadiq Kahns 50 rådgivare. Monica, den enda som inte är britt, bidrar med råd inom design- och samhällsbyggnadsfrågor, och har på vägen lärt känna staden väl. På så sätt har hon också kunnat betrakta Sverige och Stockholm med nya ögon.
"Hela debatten om det som är nybyggt i Stockholm, det är lite ängsligt. Det är det inte i London. Det är mycket mer marknadsdrivet, på gott och ont. I bland tycker man att de stora nya husen våldför sig på det gamla London, men man kan acceptera att de här individerna står sida vid sida. Det kan vi inte göra här" säger hon.

Det här, menar hon, är ett skäl till att Londons bebyggelse är mer varierad. Ett annat skäl är en helt annan öppenhet för, i svenska ögon, udda affärsupplägg.
"Man är mer intresserad av att experimentera, testa nya modeller, nya affärsupplägg, låta både det publika och det privata bilda olika utvecklingsbolag. Man har inte heller den mark som man har här, utan man måste hitta på andra kreativa lösningar. Det gör att man har en variation som är intressant" säger hon.

Och drömstaden? Monica von Schmalensee är trött på hur i praktiken all stadsplanering har kretsat kring bilen och skulle gärna se städer som satte människor och inte fordon i främsta rummet.
"Jag tycker det är problematiskt. Det vanligaste är att man kommer till en järnvägsstation där spåren skärmar av mot vattnet, och där stora trafikleder går som ringar runt staden och skärmar av stadsdel eter stadsdel" säger hon.

I stället tycker hon att man borde satsa mer på kollektivtrafik, att göra det enkelt att promenera, öppna upp städernas bottenvåningar och sätta människors hälsa i första rummet.