Lyssna på avsnitt 52 av Fastighetsprofilerna via spelaren eller där poddar finns, exempelvis på Itunes och Spotify. Alternativt läs en kortare version av intervjun nedan.

Sveriges första riksarkitekt

Helena Bjarnegård är stadsbyggaren som 2019 blev Sveriges första Riksarkitekt. Hennes jobb? Att bland annat göra svenskarna mer stolta över det som byggs i landet.

"Det handlar om att koppla ihop gestaltning av byggd miljö, med hållbarhet. Hur kan utformning av byggd miljö användas som ett verktyg i det hållbara samhällsbygget? Där någonstans ligger uppdraget", säger Helena Bjarnegård.

Det kan låta luddigt, särskilt för den som är van vid att arbeta med fötterna på jorden och en ritning i handen. Men lite mer konkret går Riksarkitektens jobb bland annat ut på att utveckla och sprida kunskap till kommunerna, och hjälpa marknadens aktörer tolka den lag och rättspraxis som finns inom stadsbyggnadsområdet. Tjänsten inrättades i 2019 efter ett riksdagsbeslut, och sorterar under Boverkets generaldirektör. Och kanske ska hela idén också betraktas som ett sätt för staten att ta tillbaka en del av kommunernas inflytande över svensk stadsbyggnad.

Helena Bjarnegård var vid tiden stadsträdgårdsmästare i Göteborg, en udda arbetstitel bakom vilken ett stort ansvar döljer sig. Trädgårdsmästaren i Göteborg är en högt uppsatt tjänsteman, med särskilt ansvar för stadens parker och gröna miljöer. Men resan dit började på SLU och Alnarp, där Helena utbildade sig till landskapsarkitekt.

"De roligaste kurserna var stadsbyggnad. Vi hade ett gäng arkitekter från Lund som utbildade oss inom stadsbyggnad och arkitekturhistoria. Jag klarade tentorna vad gäller växter, men var inte mest intresserad av det."

Helena Bjarnegård började karriären på White, idag ett av Skandinaviens största arkitektkontor. Först på avdelningen för landskapsarkitektur, men som med tiden slogs samman med avdelningen för stadsbyggnad. I den skärningspunkten har hon blivit kvar.

Så vad är stadsbyggnad? Det enkla svaret: allt det andra som inte är hus. Hur bebyggelse kombineras med stråk för fotgängare och trafikanter, men också utformningen av kvarter, där människor ska ha tillgång till parker, skolor, service och annat som vi människor behöver.

"När vi skapar och förvaltar miljöer, hur kan vi bidra till hållbarhet på olika sätt? Ska man jobba holistiskt så är det mänskliga perspektivet viktigt. Vi har kommit ganska långt vad gäller att bygga miljömässigt smartare och använda material som är miljömässigt smartare, men är det trevligare för oss människor?"

Problemet, menar hon, är att vi har byggt med en kvalitet som gör att vi människor kanske inte tycker att det känns omsorgsfullt gestaltad.

"Vi kanske inte är stolta över det som byggs i Sverige idag. Det är ett problem. Hur kan vi jobba framåt så att vi kan vara stolta över det vi bygger, och så att det håller länge?"