Lyssna på tredje avsnittet av Fastighetsprofilerna via spelaren eller via Itunes, alternativt läs en kortare version av intervjun nedan.

Christofer Carlsson inledde sin företagarbana i läskedrycksbranschen, men skulle tids nog hitta sitt stora projekt: att kunna erbjuda vackra bostadsfastigheter till bra priser.

Han var knappt vuxen när han fick idén att läskvarumärken som var större än Coca-Cola på sin hemmamarknad, också borde ha potential i Sverige. På den vägen fick han agenturen till den skotska läsken ”Irn-Bru”, som han snart sålde in till den svenska handeln.
– Vi fick in den på Seven Eleven och lyckades sälja mer än allt utom Cola och Fanta faktiskt. Men det var en tuff branschen är man var 23 år och behövde bråka med Coca-Cola, säger Christofer Carlsson.

Han började jobba som säljare i mediebranschen, betade av jobb på MTG och Bonnier, men drogs sedan tillbaka till sitt kall. Det hade funnits byggmästare i släkten, och Christofer hade tidigt extrajobbat som snickare. Så han köpte en lägenhet, och skred till verket.
– Det var en etta på Karlbergsvägen för 1,6 miljoner. Den var annonserad som 36 kvadratmeter, men jag tyckte den kändes större. Sen gjorde jag om den till en tvåa och mätte upp den, och då var den 43 kvadrat. Sen sålde jag den för 2,7 miljoner, och jag lade nog ned 400 000. Det var första affären, säger han.

Ettan på Karlbergsvägen följdes av ett bedagat kråkslott i Spånga, och sedan av en rad nya lägenheter. Samtidigt var Christofer frustrerad på hur likriktad fastighetsbranschen hade blivit – att allt såg likadant ut.
– Jag tittade på Hammarby Sjöstad och sa att man inte kan se vem som har byggt vad. Fastighetsbranschen är världens största industri och oerhört underutvecklad i jämförelse med exempelvis bilindustrin, där du kan dofta vissa varumärken. Det var en idé som växte fram, att det saknas något, och det saknas en bättre produkt. Och med det lilla jag kunde om produktion tyckte jag att marginalerna såg ut att vara för höga. Man borde kunna leverera en bättre produkt till ett folkligt pris, säger han.

Det första riktiga testet av den tesen blev Sandell-husen, en bostadsrättsförening i hemorten Järfälla, med hus ritade av arkitekten Thomas Sandell.
– Det var 2010 och vi köpte två villatomter ute i Skälby och hade läst på detaljplanen och konstaterat att man kunde bygga parhus. Vi köpte tomten i april. I maj var grunderna klara. Vi hade lämnat in bygglovet men tänkte att vi kunde väl börja bygga. Så vi var väldigt novisa. Sen fick vi bygglov i juni, och då var stommen i stort sett rest. Vi byggde i lösvirke och hade en filosofi om att vi skulle handla upp allt på löpande räkning, och alla material drog vi runt i världen och försökte hitta. Vi köpte marmor i Asien, direkt från en gruva i norra Thailand. Och vi köpte fönster från en fabrik i Polen och vi köpte Ikea-kök i Polen. Det var 30 procent billigare än Ikea i Sverige. Sen gjorde vi fronter och luckor i Sverige. Vi köpte svart kalksten i Asien, till bänkskivorna, och en massa fina material som ädelträ och stavparkett. Husen var klara i december samma år, fyra stycken. Så det var rekordsnabbt och till ett rekordlågt pris. Det är nog det finaste vi har byggt. Vi lärde oss väldigt mycket, vi höll vår budget och fick ut i pris det vi hade budgeterat för. I efterhand kan man säga att det var tur, kanske lite skicklighet, men det var det som fick oss att dra igång det som är Well.

Sandell-husen följdes av fler och större projekt. Men i likhet med många byggare i branschen skulle Christofer och Well fastigheter påverkas av amorteringskraven. Inför en säljstart i stockholmsförorten Bålsta upptäckte han hur tillsynes vanliga hushåll började få svårt att få lån. Det blev början på nästa folkliga projekt.
– En polis och en mammaledig sjuksköterska, ska de inte få låna två miljoner? Då är det något riktigt fel. Så jag började fundera på hur bostadsrättsföreningar är uppbyggda. Har vi en fastighet för 100 miljoner kronor, så lämnade vi ett föreningslån på 20 procent. Resterande 80 procent var insatser. Men vi vände på finansieringen, så att vi lånar 80 procent i bostadsrättsföreningen med 20 procent i insats. Då kunde en liten lägenhet kosta 200 000 kronor. Sen binder vi föreningens lån på 20 år till 2,5 procents ränta. Lånar vi på väldigt lång bindningstid så tar vi bort ångesten för räntan och för vad som sker i världen, säger han.

Christofer Carlsson kallar konceptet för BRF 2.0, och de första lägenheterna gick åt som smör under sommaren 2018.
– Det pratas mycket om att vi ska bygga billigare hyresrätter. Men det går inte att bygga billiga hyresrätter, för det är inte billigt att bygga. Däremot finns det mycket gamla hyresrätter som producerats billigt på 50-talet där vi behöver få folk att rotera, och då tror vi att den här produkten kan vara ett bra insteg. På det sättet kan vi göra samhällsnytta med den här produkten, säger Christofer.

Du kan läsa fler intressanta intervjuer med spännande personer på sidan Fastighetsprofilerna.