Att låta kommunerna fortsätta styra den egna bostadsutvecklingen i Storstockholm är inget scenario Hans Lind, professor i fastighetsekonomi, vill se framför sig. Istället vill han att staten ska bli en mer aktiv aktör och gå in och styra hur, var och vad det är som ska byggas.

Bostadsbrist är egentligen inget nytt fenomen. Men skillnaden är att vi idag står inför mycket större utmaningar än tidigare när det kommer till bostadsutveckling i Storstockholm och att vi har en kommunindelning som Hans Lind tycker gör att bostadsmarknaden inte fungerar.
– Kommunernas makt är ett mycket stort problem i Stockholmsområdet. Tittar vi på Stockholms kommun som många menar behöver växa har man haft vissa möjligheter att bygga fler bostäder i Hammarby Sjöstad och Norra Djurgårdsstaden. Men om man tänker som så att Stockholmsregionen växer med en halv miljon invånare under några decennier är förtätning inte lösningen på problemet. Det känns som om vi har passerat den punkten att bara förtäta. Vi måste våga tänka nytt i form av stora, nya utbyggnadsområden som komplement, men de får inte plats i Stockholms stad. Just nu verkar det som om ingen annan kommun vill ha dem och på så sätt har vi fått en låsning.

Hans Lind menar att det redan idag finns möjligheter för staten att lagligt gå in och bestämma hur en kommun måste bygga, genom planföreläggande. Men att ingen svag politisk majoritet vågar använda sig av den. Man är helt enkelt för rädd för att tappa röster i nästa val.
– En tanke som jag känner har slagit igenom i samhället under de senaste åren är verkligen att vi måste börja bygga blandat. Med pågående debatter om att samhället glider isär, att det blir mer segregerat, tror jag att det är lättare idag för staten att kräva av kommunerna att bygga mer blandat än tidigare. Betydligt enklare än att kräva av dem att de ska bygga hyresrätter. Byggs det blandat kommer det iallafall till en viss mängd billigare hyresrätter.

Hur gör man då som kommun när många kommuninvånare är emot förtätning i den egna kommunen?
– Jag kan störas av den här ”not in my backyard”-tanken, på något sätt måste ju alla tänka efter, ta och ge och hitta kompromisser. Det fungerar inte att bygga en ny stad långt från där jag bor längre. Sen tycker jag att kommunerna kan vara smartare när de skapar sina förslag. Som med de nya bostadsbyggena i Farsta. Här finns sedan tidigare en blandning mellan enfamiljshus och flerfamiljshus. Nu förtätar man bara med flerfamiljshus. Hade man gjort en mer blandad förtätning hade man också kunnat knyta an till Farstas traditioner på ett helt annat sätt.

Farsta dyker upp titt som tätt som exempel när man pratar med Hans Lind. Det är kanske inte så konstigt då han har bott där merparten av sitt liv. Förutom en sejour på 15 år i Rinkeby i vuxen ålder har Farsta varit hans bostadsort sedan han var nio år. Men de skorrande ”r” som hörs när Hans Lind pratar kommer varken från Farsta eller från Rinkeby, utan avslöjar att tidiga år i hans liv tillbringades i Skåne. Trots att Hans Lind berättar att han egentligen aldrig haft några mål med sitt studerande eller sin karriär så kanske har upplevelsen av att som ung flytta runt mellan olika städer i södra Sverige ändå skapat en insikt i vuxen ålder om hur viktigt det är att få en bostadsmarknad att fungera.

Så tycker du idag att ett ökat regionalt samarbete kommer att leda till att vi får en mer blandad bostadsmarknad och nya bostadsområden?
– Ja, och en bred bostadspolitisk överenskommelse. Då kan staten lättare argumentera för att de måste gå in och styra och samordna bostadsutvecklingen på kommunal- och regionalnivå. Se på Helsingfors, där man har fått till en överenskommelse mellan alla kommuner. Kommunerna åtar sig att bygga blandat och att bygga en viss mängd bostäder samtidigt som staten fixar infrastrukturen. Jag tror att det är den sortens överenskommelse som behövs här i Sverige. Men då måste staten vara så tuff att man faktiskt mellan raderna hotar med repressalier för de kommuner som inte gör det man har kommit överens om. Den kommunala självstyrelsen sitter så pass hårt så jag tror att det måste till något liknande det i Finland för att få ordning på det.

Hur ser då Stockholms bostadsmarknad ut i framtiden?
– Det beror på vilken dag du frågar mig, jag är optimist varannan dag och pessimist varannan dag. Som optimist tror jag att vi om några år har kommit en bra bit på väg med flera nya större bostadsområden. Områden där vi har börjat bygga blandat, med fungerande kommunikationer. Sedan har vi ändrat markanvändningen i vissa delar av regionen med exploateringar som exempelvis Årstafältet, Bromma flygplats, Högdalens industriområde och Larsboda industriområde. Vi har börjat experimentera med differentierade hyror, som en temporär lösning, och staten har gått in och garanterar hushåll med normala inkomster att kunna köpa bostad. Det måste vi göra ett tag så att alla känner att de har en chans att få en bostad. Jag hoppas att det gör att vi om 50 år har en region med en bra bostadsblandning och en sundare bostadsmarknad.

Och hur ser det pessimistiska scenariot ut?
– Då får vi inte samordningen, inte handlingskraften. Vi bygger för de välbärgade. Så de nya bostäderna vi får är dyra och en större grupp hamnar utanför bostadsmarknaden. Som nationalekonom tror jag att det kommer att leda till att vi att få se en större ökning av svartboende. Där man exempelvis tar lokaler i slitna industriområden och gör om dem olagligt till bostäder och hyr ut dem svart. Vi får en större grupp människor som kommer att bo olagligt. Växer den svarta bostadsmarknaden, då växer också den svarta ekonomin dubbelt så fort. Troligtvis måste de som bor olagligt, arbeta olagligt för att få ihop pengarna till den svarta hyran. Vilket ger oss större grupper som inte betalar någon skatt. Tudelning av samhället blir en vit och en svart ekonomi där den svarta ekonomin äter sig in i den vita. Detta är faktiskt långt ifrån orealistiskt om det inte tas ett större grepp från staten. Det kommer alltid att finnas kommuner som är progressiva, som gör något. Men jag tror inte detta kommer att räcka, särskilt inte i en storstadsregion som Stockholm. Så därför måste staten gå in aktivt redan nu och se till att vi får en sundare bostadsmarknad.

Hans Lind pratar ofta om bostadsmarknaden i media. Men det var inte helt självklart att det var just inom det området han skulle jobba. Han har alltid läst mycket och inom många olika ämnesområden, vilket hängt med från uppväxten i Skåne och Farsta, under studietiden i Stockholm och fram till idag.
– Jag har nog aldrig haft några mål, jag tror att det kommer från min arbetarbakgrund. När jag skulle söka jobb efter studierna och hade högsta betyg i allt sa professorn på KTH till mig att ”Du verkar inte vara intresserad av något särskilt.” Men jag menar att då är man inte heller ointresserad av något särskilt. Så var jag än har hamnat har jag alltid tyckt att det är intressant.

Han menar också att det har varit viktigt för honom att alltid vara påläst, att kunna argumentera väl och hitta luckorna i sina egna argumentationer och täppa till dem. Det har varit viktigare än att hitta luckorna i motdebattörernas argumentation. Och det är inte något han tänker sluta med. Hans långa erfarenhet uppskattas av många och har lett till att han, även efter att han gått i pension från KTH, fortfarande syns flitigt i media, är anlitad som debattör och ofta används som expert i statliga utredningar eller av kommuner. Bland annat gjorde Hans Lind en rapport tidigare i år ihop med professor Thomas Karlsbro om social hållbar bostadsförsörjning till Stockholms stads hållbarhetskommission.
– Där myntade vi ett nytt begrepp ”basbostaden”. En väl fungerande bostad, men designad för en person som vill lägga pengarna på något annat än bostaden. Det kommer att krävas att vi bygger allt från basbostäder till lyxlägenheter med takterrass och att vi blandar i varje kvarter, ja till och med i varje hus. Först då får vi en bra blandning med ökad mångfald.

Du kan läsa fler intressanta intervjuer med spännande personer på sidan Fastighetsprofilerna.