Endast ett land i världen har betalat av sina skulder och krigsskadestånd från båda världskrigen. Ett sådant faktum torde visa på en gäldenärsmoral utöver det vanliga. Detta land är Finland och med hänsyn till Tessins nära förestående expansion österut, tittar vi närmare på hur den finska nationen skött sig historiskt som gäldenär och visst bådar det gott. Kanske visar Finlands uppriktighet och benägenhet att betala sina skulder på en antydan om den finska landssjälen?

Finland har under majoriteten av tiden som självständig stat haft ett mycket gott anseende som ett land som betalar sina skulder. Såväl skulder till USA och till Ryssland/Sovjetunionen efter respektive världskrig har återbetalats enligt plan, i motsats till alla andra europeiska länder. Bara det är ett imponerande faktum om man ser till Finlands storlek på världsscenen och hur fattigt landet har varit. Det visar på karaktär och en mycket god moral och ett sunt förhållningssätt till lån.

Det är däremot inte en slump att Finland gjort sitt yttersta att följa betalningsplanerna. Vi ska tala mer om detta nedan, men först bör anmärkas att Finland inte alltid haft ett så gott anseende som gäldenär. Snarare tvärtom. I landets ungdom ansågs man vara en dålig låntagare. 1921 stiftade landet en lag som stadgade att en skuld till Frankrike skulle återbetalas i landets egna valuta - den finska marken - under en tid då valutaväxling var långt ifrån en smidig operation och när det rådde kraftig inflation i Finland. Detta gjorde inte fransmännen det minsta nöjda, eftersom de som långivare förlorade stora värden på detta lån mätt i guld.

Enda landet som betalade skulder till USA efter första världskriget

Efter första världskriget var Finland ett nödgat och fattigt land och för att kunna förse befolkningen med mat och proviant, tog landet, liksom många andra europeiska länder, nödlån från USA. Finlands Bank beslöt att något måste göras åt anseendet som en dålig låntagare. När USA medgav uppskov på ett års tid på alla utestående lån till europeiska länder år 1933, uppfattade många länder det som att lånen ströks. Bara ett land i Europa fullföljde räntebetalningar och amortering enligt plan, nämligen Finland.

I USA följde ett stort mediauppbåd efter detta finska beslut. Mellan 1933 och 1936 publicerades omkring 3 000 artiklar i tidningarna om hur detta fattiga land i norra Europa betalade av sina skulder, medan dess rika grannar lät bli. Detta internationella PR-trick från Finlands Bank gav önskad effekt och ryktet som en god låntagare var nu ett faktum. När Finlands Banks ordförande, Risto Ryti, besökte USA, blev han vida citerad när han beskrev att det var självklart att man skulle betala av skulden - man hade ingått ett kontrakt och man hade lovat att betala; alltså skulle man göra det.

Fröet till det goda anseendet hade såtts, även om skulden utgjorde en mycket liten del av Finlands BNP, och samtidigt var en försumbar del av USA:s totala utgivna lån, men ryktet var hur som helst spritt. Återbetalningarna hade fortsatt till och med när länderna stod på varsin sida i andra världskriget när Finland stred mot USA:s allierade Sovjetunionen, vilket kan tyckas vara märkligt. Lånet var helt återbetalat 1976.

Enda landet som fullt erlagt krigsskadestånd efter andra världskriget

Vi går över till tiden efter andra världskrigets slut. I Europa hade Tyskland, Italien, Ungern, bland flera på den förlorande sidan, tvingats till att betala krigsskadestånd, något som är en mycket vanlig konsekvens av krig. I många fall har dessa krigsskadestånd fortfarande inte betalats till fullo.

Finland hade också råkat ut för en förpliktelse att erlägga ett krigsskadestånd efter freden med Ryssland när man tappert lyckats bevara sin självständighet. 300 miljoner dollar i guld (7 procent av landets årliga intäkter) skulle erläggas. Finland försökte söka stöd i USA även efter detta världskrig som hjälp till den egna befolkningen, men i Washington var man motvilliga att skicka pengar som med stor sannolikhet skulle hamna hos Sovjet.

Av strategiska skäl, var Finland noga med att följa betalningsplanen även för denna skuld. Relationen till den enorma grannen i öst var känslig och det rådde viss oro för att Sovjet skulle annektera Finland senare, liksom flera länder slöt sig till Sovjetunionen efter kriget, om betalningarna inte fullföljdes. För att slå sig fri och slippa beroendeställningen mot Sovjet, gjordes en nationell kraftsamling för att helt betala av krigsskadeståndet i form av bland annat materiell som motorer, trähus, lokomotiv och skepp - något som Finland var duktiga på att producera. Den sista avbetalningen av skulden genomfördes i september 1952 när skeppet Zarja seglade mot Sovjetunionen. Tack vare denna insats blev Finland det första skuldfria landet efter andra världskriget, och landets anseende som en god gäldenär bibehölls.

Finns den finska moralen kvar?

Finland har alltså historiskt varit duktiga på att återbetala sina skulder. Men finns samma betalningsmoral kvar och kan man säga att denna rättrådighet är en del av den finska själen och bland finländarna? Kanske.

Finlands uppriktighet och goda anseende som gäldenär lever vidare även i modern tid. Fram till finanskrisen var den finska statsskulden ständigt på låga nivåer i jämförelse med landets likar. Under till exempel millennieskiftet var Finlands statsskuld 42,5 procent av BNP jämfört med Sveriges 50,8 procent. Kanske har denna betalningsvilja och hederlighet också sipprat ned till den finska befolkningen? Det är inte omöjligt att en sådan stolthet över att inte vara finansiellt beroende av andra har etsat sig i den finska identiteten och mentaliteten.

Utifrån detta, om än tämligen specifika historiska perspektiv, skulle man således kunna dra slutsatsen att om man lånar pengar till vårt grannland i öst, är sannolikheten stor att man får igen investeringen.