Lyssna på sjuttonde avsnittet av Fastighetsprofilerna via spelaren eller via Itunes och Spotify. Alternativt läs en kortare version av intervjun nedan.

Jan-Erik Höjvall skulle gått i pension vid 60. I stället bygger han sitt tredje miljardbolag runt marknadens kanske hetaste tillgångsslag: hyresrätter.

Miljardbolagens mästare

Höjvall kommer från trakterna runt gränsen mot Finland, vilket om inte annat hörs på dialekten. Det var åtta kilometer till skolan, och man fick till nöds ihop ett helt fotbollslag.
"Det fanns två kulturer, den finska och den svenska, och det var nyttigt att kunna prata två språk. Jag har haft nytta av i mitt yrkesliv att kunna se att människor från andra kulturer kan bidra."

Pappa var byggmästare och entreprenör, och Jan-Erik förväntades tidigt arbeta utan ersättning. Han lärde sig rensa spik, med hammare och hovtång. Sedan for han till Stockholm och vandrade in på KTH, och blev i samma ögonblick del av den urbaniseringsvåg som han själv skulle rida i resten av karriären. Den började på Skandia, där han var trainee. Finanskrisen upplevde han från AP-fonderna, innan han gick vidare till Skanska som affärsutvecklare. Sedan, i början av 2000-talet, blev han VD för Akelius som tog ett jättebet på hyresmarknaden.
"På den tiden hade vi 50 procent kommersiella fastigheter och 50 procent hyreshus. Vi hade en strategidiskussion och sa att hyreshus är mycket mer intressant. Det finns bara en sak som gäller, ‘only upwards’. Hyrorna är reglerade, och på något sätt så kommer den här regleringen på något sätt att falla, och då får man nya hyror som folk vill betala för en högre kvalitet" säger han.

På den vägen satt han vid bordet när Akelius pekade ut riktningen för hela den svenska hyresmarknaden. Bolaget hade renoverat ett hyreshus i Luleå, samtidigt som en annan fastighetsägare hade smällt upp ett nytt hyreshus vägg-i-vägg.
"Vår hyra var kanske 1450 per kvadratmeter, men i det nybyggda huset 1700. Då diskuterade vi om vi skulle få 1450, men då sa vi att våra lägenheter har ju bättre standard än de nyproducerade så vi borde ha högre hyra. Det var ett klassiskt genombrott för synen på hur man kunde förhandla om hyrorna" säger Jan-Erik.

Uppenbarelsen blev början på en både lönsam och kontroversiell strategi, där hyresbestånden renoverades systematiskt, lägenhet för lägenhet, för att därefter få möjligheten att förhandla upp hyrorna.
"Det var Akelius som startade den trenden och det var flera som jobbade där som tog den idén vidare."

Jan-Erik gick med tiden vidare till Rikshem – hemvist åt ett fastighetsbestånd som han själv hade varit med och förvärvat under 1990-talet. Nu var idén att dammsuga marknaden på kommunala fastighetsbestånd, vilket man gjorde framgångsrikt. Sedan tvingades han och ex-politikern Ilja Batljan bort från bolaget sedan de, som han själv uttrycker det, tjänat för mycket pengar på en konvertibel. Mediedrevet satte sina spår.
"Att vara fem gånger på förstasidan av Dagens Industri är inte så kul" säger han.

Jan-Eriks plan var att gå i pension vid 60. I stället uppdagade sig möjligheten att ta över ledarskapet för det börsnoterade fastighetsbolaget Amasten. Bolaget äger hyresfastigheter i tillväxtorter i hela Sverige. Idén, typiskt sett, går ut på att köpa ut mindre fastighetsägare med Amastens egna aktier.
"Det har varit en väldigt bra resa för de som har gjort det, och det kommer nog vara en bra resa framöver också eftersom vi har en stor efterfrågan på bostäder. Då kan man lyfta standarden, höja hyran och få ett högre driftnetto. Det här kommer fortsätta, det är bara början."