Orden är Anders Lagos, ordförande på HSB, när vi möts för att prata om
dagens bostadsmarknad och hur framtiden ter sig. Och är det någon inom bostadsmarknaden som har lite extra koll på det politiska spelet är det nog Anders som var kommunalråd och kommunstyrelseordförande i Södertälje kommun under många år innan han gick till HSB 2011.

Anders är Jönköpingsbon som hamnade i Södertälje i vuxen ålder och var involverad i den kommunala sfären under många år. I ett Södertälje som under de åren Anders var aktiv i kommunalpolitiken blev känt internationellt för det stora flyktingmottagande som staden tog emot. Erfarenheter som gjort att
Anders är van att verka på en föränderlig marknad, med allt vad det innebär. Som ordförande för HSB, Sveriges största bostadskooperation, leder Anders Lago en av de största aktörerna på bostadsmarknaden och han tycker att alla som verkar inom bostadssektorn, inklusive de själva, har en del i att marknaden ser ut som den gör idag.

– Jag har sagt det tidigare, både vi och andra aktörer har nog anledning att vara självkritiska. Vi på HSB bygger på många olika ställen i Sverige, i olika prislägen. Men även vi har byggt med mycket hög prislapp. Det finns anledning att fundera på vad vi har byggt och vad vi ska bygga framöver. Nästan allt som byggs i Sverige idag är hus där varje husprojekt är ritat för sig, med olika specifika lösningar. Vi behöver gå tillbaka och bygga för bredare grupper, bygga mer industrialiserat. Det behöver inte bli sämre kvalité, men det behövs mer standard än idag. Förr när det byggdes använda man några få modeller på trappuppgångar, fönster, kök med mera. Nu är det olika i varje hus och det är klart att det ökar kostnaderna. Det kostar mer att ha stor flexibilitet och många lösningar. Vi byggherrar behöver göra vår läxa och se till att få ner kostnaderna.

Men det är inte bara byggherrarna som borde göra sin läxa, enligt Anders. Han tycker att även kommunerna borde fundera över den markpolitik de har haft under de senaste åren.
– Kommunerna har egentligen det yttersta ansvaret för bostadspolitiken, men har varit med om att driva upp markpriserna. För även om vi försöker bygga mer kostnadseffektivt förändrar det inte markpriserna. I Stockholm betalar vi runt 35 000 kronor per kvadratmeter bostadsyta i en del projekt, det är klart att det påverkar slutpriset.

Det är många som under det senaste året påtalat att kommunindelningen har varit en del av problemet med att få till en sundare bostadsmarknad.
– Jag tror inte att det har varit det största problemet. Men man borde, framför allt i storstadsregionerna, ha en mer gemensam planering mellan kommunerna. Det är möjligt att det krävs att staten går in och ser till så att det sker. Om inte staten gör det kanske det ändå borde finnas ett starkare organ för regional bostadsplanering och infrastruktur. Jag är inte alltid för statliga lösningar, det blir oftast inte bra det heller.

Att vi inte har haft någon riktig bostadspolitik på flera år är något annat som kommer upp under samtalet.
– Byggherrarna måste göra sitt och kommunerna måste göra sitt, men tittar man sen på vad man kan göra för att stimulera och få ordning på bostadsmarknaden händer det väldigt lite. Vi har haft flera bostadsministrar under många år, men vi har inte haft någon bostadspolitik att tala om sedan subventionerna avskaffades. Inget nytt infördes och man tyckte att marknaden skulle lösa det själva. Marknaden löser mycket av problemen men inte allt. Idag ser vi exempelvis tydligt att ungdomar och unga familjer med skapliga inkomster inte kan köpa en bostad. De får inte lån och många har inte kapital eller föräldrar som kan hjälpa till genom att belåna huset. Det behövs en spararkultur men det behövs också att staten agerar för att hitta lösningar på det här problemet, genom exempelvis bosparande, startlån och statliga garantier.

Det behövs fler bostäder, men det vi ser just nu är minskad byggtakt, byggbolag som krisar och att byggloven minskar. Hur ska vi då komma till ökad nyproduktion igen?
– Om man hade ett enkelt svar på den här frågan skulle man vara bostadsminister. Det är inte bra för branschen att det går mycket upp och ner. Det är absolut inte bra med den här ryckigheten när vi behöver fler bostäder.

Kan en väg att gå för att få ner kostnaderna vara att sänka de byggkrav som finns?
– Det är svårt, vilka krav ska vi då sänka? Jag tror att det är lätt att bita sig i svansen. Det finns nog en del vi kan göra när det kommer till exempelvis bullerregler och bullernormer men det som kostar mest när vi bygger hus här är att vi bygger för vårt klimat.

Kan avsteg från tillgängligheten fungera tror du?
– Man kan säkert tänka sig sänka krav för exempelvis studentbostäder, ungdomsbostäder och tillfälliga bostäder. Men samtidigt vi har ett annat problem med en åldrande befolkning. Var ska de ta vägen? Har vi inte bostäder som är tillgängliga för alla ökar kostnaden i andra änden, då kommer vi att behöva göra särlösningar för den gruppen.

Kommer man, tror du, våga köpa bostadsrätter på det sättet man har gjort under de senaste åren?
– Jag tror att det beteendet kommer att förändras, det kommer att bli färre som kommer att köpa på ritning. Det kommer man att göra om det verkligen är en lägenhet man vill ha, om det är ett attraktivt ställe. Men ordinära lägenheter kommer man i mindre utsträckning köpa på det sättet. Vi ser redan nu en förändring ute i landet, vi har mycket längre köpprocesser och många väntar tills huset är klart. Det har gått ganska fort med den förändringen i beteende. Det här betyder också att det kommer att behövs mer riskkapital in i branschen i ett tidigare skede än tidigare.

Vad kommer vi då att få se för bostadsmarknad under de närmaste åren?
– Om man ser på den utveckling som har varit under de senaste åren tror jag att segregeringen kommer att öka. Att vi tyvärr kommer att se olika modeller av social housing i Sverige, det tycker jag vore olyckligt. Det vore mycket bättre om vi lyfter upp och sätter fart på allmännyttan och ger dem lite friare spelregler än tidigare. Jag tror också att vi kommer att få se ökade skillnader på hyressättning. Kanske inte marknadshyror fullt ut, men en större skillnad på prislappen för bostäder i olika lägen. Det är en negativ bild om ingenting görs, för att bryta den krävs en hel del stora politiska beslut. Förr så planerade kommunerna sitt bostadsbyggande på ett annat sätt, med blandade upplåtelseformer, områden och stadsdelar. Idag tittar man på enstaka markplättar, inte på helheten. Det har helt försvunnit. Tankesättet kanske börjar ändras men vi ser inget i praktiken än. Göteborg och Malmö försöker nu göra det här i efterhand. Men att någon tar ett större grepp när man planerar, det ser vi inget av än.

Du kan läsa fler intressanta intervjuer med spännande personer på sidan Fastighetsprofilerna.