Bankhistora - från baroner till frånåkta oceangångare

Banker och deras verksamhet har förändrats dramatiskt under de senaste 150 åren. Det är knappt så att man känner igen hur de gamla bankirerna mer eller mindre styrde världen, jämfört med hur banker idag utmanas på alla fronter från innovativa fintech-bolag som stjäl marknadsandelar i sina nischer. Hur gick den här förändringen till? Vi har djupdykt i bankhistoria för att ta reda på mer.

Konceptet med banker är uråldrigt, men mycket har hänt från att de första bankerna som liknar de moderna öppnade i Italien på 1100-talet. Nuförtiden, går utvecklingen i rasande takt rörande banktjänster, men också alternativa bankliknande tjänster. Från det att banker haft monopol på finansiering och hållit nyckeln till mystiken med pengar, till att aktörerna på marknaden nu tar omvägen runt bankerna, har det hänt otroligt mycket.

Största grunden för denna utveckling har skett under 1900-talet, så låt oss titta närmare på bankhistoria och svara på frågan hur banker och deras erbjudande har förändrats. Främst har vi grävt i Ron Chernows prisbelönta koloss till bok “The House of Morgan” för att följa hur banker har förändrats de senaste 150 åren. Enligt Chernow, kan nämligen bankhistorian delas upp i olika tidsepoker.

Baroneran, ca. 1838-1913

Bankirerna som styrde bankerna, var en gång bland världens mäktigaste män. De kunde jämföras med baroner som inte sällan styrde nationer med sitt kapital och inflytande. Det var möjligt för dem att skaffa sig sådan makt, eftersom kunderna (både företag och stater) var tämligen osofistikerade och var tvingade att ställa sig in hos bankerna för att få tillgång till kapital, exempelvis när företag skulle gå från att vara regionala till nationella.

Så kallad Relationship Banking - alltså relationsdriven bankverksamhet - var mycket mer förekommande än idag och många stora företag var mycket starkt förknippade till den bank man hade en relation med. Det var snarare en regel än ett undantag att bankirerna också satt i dessa företags styrelser. Dessutom var korsägande truster (exempelvis i järnvägsbolag) vanliga, och någon modern konkurrenslagstiftning var det inte tal om.

“Gentlemannabanking” var också ett begrepp under denna tid och innebar att bankerna inte aktivt konkurrerade med varandra om kunder och man marknadsförde sig inte aktivt mot nya kunder. Om ett företag skulle byta bank, skulle den nya banken be den gamla om lov att göra affärer med kunden.

Faktum är att bankerna ofta till och med hade mer makt än många länder och på den tiden var det bankerna som agerade centralbanker och räddade länder (till exempel räddade JP Morgan andra amerikanska banker vid paniken 1907). Läget var lite annorlunda mot idag, och bankirerna kunde närmast beskrivas som baroner och bankerna liknande mer självständiga stater.

Diplomatiska eran, ca. 1913-1948

Efter paniken 1907, bildades Federal Reserve i USA 1913, vilket var tänkt att inskränka på bankirernas absoluta makt med mer reglering. Inte heller denna centralbank lyckades dock att ställa sig ovan bankerna, utan bankirernas inflytande fortsatte, om än inte lika tydligt som innan.

I samband med det diplomatiskt svåra läge i världen under och mellan världskrigen, utgjorde bankernas högsta tjänstemän snarare många länders diplomatiska utsträckta armar som medlade och förhandlade med andra länders statsmän och formella makthavare. Exempelvis var banker djupt involverade i förhandlingarna om det tyska krigsskadeståndet efter första världskriget och finansieringen av de allierades krigsskulder till USA under mellankrigstiden. På sätt och vis tillsåg amerikanska banker att deras egna kunders lån återbetalades från krigsdrabbade europeiska låntagare, eftersom det varit bankerna som från början finansierat krigen med lån och obligationer.

Bankerna hade alltså fortsatt ett stort inflytande på världspolitiken och hade flyttat från att vara nationella baroner till spelare på världsscenen. Många bankirer låg mycket nära makten med nära förbindelser med allt från amerikanska presidenter till exempelvis Mussolini i Italien.

Kasinoeran, ca. 1948-1989

Efter andra världskriget släppte bankirerna på gentlemannakodexen samtidigt som vikten av relationer med kunderna luckrades upp. Kunderna - de stora företagen - blev alltmer sofistikerade och i vissa fall hade de ett starkare kreditbetyg än den bank som finansierade dem. Företagen kunde alltså börja runda bankerna och direkt själva emittera obligationer på kapitalmarknaden.

Banker behövde då finna andra vägar att tjäna pengar och detta gav upphov till två viktiga affärsområden i den moderna banken: rådgivning vid uppköp och fientliga bud samt storskalig trading. Just de klassiska handelsgolv som man förknippar många banker med, byggdes upp under denna period. Båda dessa nämnda affärsområden gav stora intäkter i form av avgifter, men vinsten blev än större av att bankerna nu på allvar konkurrerade med varandra och prackade på produkter på investerarna. Denna tid gav även upphov till de första investmentbankerna.

De företeelser som gav upphov till namnet på Kasinoeran är dels hur hastigheten på de stora transaktionerna vid företagsförvärv skruvades upp i ett lotteri om vilket företag skulle köpa upp vilken konkurrent, men också hur siffrorna på tradingmäklarnas skärmar flimrade med siffror som uppdaterades i flitig takt.

Digitala eran ca. 1989-2016

Den fjärde eran har medfört ett stort antal av de bankfunktioner som vi känner igen idag. Bankerna har tagit steg mot att bli mer digitala - även om de sällan går i bräschen för att utveckla och använda den senaste tekniken. Ändå, har bankrelationerna för de flesta medborgare flyttat från disken till telefonen och det mesta kan göras digitalt.

Att sköta sina affärer med banken har blivit mer bekvämt, men det har också gjort det svårt för banker att hålla relationerna vid liv med sina största kunder. Ofta ses nyttjandet av bankers tjänster och produkter som transaktionsdrivet snarare än relationsdrivet - alltså att kunden och de stora företagen begär offerter om vilken bank som har det bästa erbjudandet för en viss transaktion (exempelvis vid företagsförvärv eller refinansiering av lån). Detta är resultatet av att företag och riskkapitalbolag har tillgång till en stor mängd kapital utanför banken, vilket lett till att banker inte längre är väktare av domänen pengar.

Analyseran 2016-

Banker har fått allt större konkurrens på flera av dess traditionella kärnområden - detta är till exempel Tessin ett levande bevis på. Banker har stora mängder resurser på sin sida, men faller efter i tävlingen om utlåning och innovativa produkter. Därför, viktar många banker nu mot att dra fördel av de resurser man har mycket utav, nämligen antalet anställda och stora mängder data.

Nuförtiden, har banker stora analytikerkårer, och en allt större andel av bankers anställda har en ingenjörsbakgrund snarare än en finansutbildning i bagaget. Dessa analytiker tolkar och drar slutsatser från den data som samlas in och som finns tillgänglig om till exempel marknaden, men också om kunder och deras handelshistorik och beteendemönster. Denna användning av data är ännu bara i sin linda, men det finns stora möjligheter för banker att använda insamlad data om kunderna för att skräddarsy produkter och lösningar i realtid som fintech-bolag bara kan drömma om.

Samtidigt blir banker utmanade även på denna front, eftersom PSD2-direktivet medför att banker inte själva får sitta på kunders data, utan denna data får, om kundens begär det, göras tillgänglig för andra företag, till exempel inom fintech-sektorn. Parollen att “banking is necessary, banks are not” lever kvar i allra högsta grad och det återstår att se vart finansmarknaden, som vi känner den, är på väg.

Liknande artiklar

Du kanske även gillar: