Lyssna på 24:e avsnittet av Fastighetsprofilerna via spelaren eller där poddar finns, exempelvis på Itunes och Spotify. Alternativt läs en kortare version av intervjun nedan.

Förtroende för långsiktig förvaltning

På pappret var han under 90-talet en av Sveriges genom tiderna fattigaste personer – idag är han en av de rikaste. Men för Sven-Olof Johansson har det aldrig handlat om pengar, påstår han.

Berättelsen om hur Sven-Olof Johansson under 1990-talskrisen reste sig på tio är sannolikt en av näringslivets värsta överlevarhistorier. Johansson hade gått in i krisen med fastigheter värda över tio miljarder kronor, varav åtminstone åtta miljarder hade finansierats med lån. Dessvärre hade han själv gått i borgen för krediterna.
"Efter krisen med allt som hände så var mitt personliga utgångsläge ett negativt kapital på två miljarder", säger Sven-Olof Johansson.

Men mer intressant än de faktiska omständigheterna – för de var uppenbarligen illa nog – är vad en människa lär sig av att överleva en sådan knipa. Bankerna lät honom hållas, och med åren hade fastighetsvärdena repat sig och Sven-Olof Johansson kunde kliva ut på andra sidan, redo för fler äventyr i fastighetsbranschen. Lärdomen?
"Ingen situation är så hopplös att den inte går att komma tillbaka ifrån om du bara är beredd att lägga ned all energi som krävs för att komma tillbaka. Och har du gått igenom en kris så kan du också skilja på det som är viktigt och mindre viktigt."

Sven-Olof Johanssons första möte med entreprenörskap gjorde han i en sport- och TV-butik där han jobbade med sin pappa.
"Jag tror det är jätteviktigt att växa upp i den typen av miljö där det inte finns obegränsat med kapital, och där det ibland går bra och ibland lite sämre, där du hela tiden är mån om att dina kostnader är mindre än dina utgifter", säger han.

Efter den tiden blev det entreprenörskap för hela slanten. Sven-Olof Johansson har egentligen bara haft en anställning i livet. Sedan bar det rätt in i 80-talets fastighetsmarknad. Det som lockade var möjligheten att göra affärer med stor belåning.
"Då var det ju en inflationsekonomi. Kunde du bara hitta en fastighet där du fick ett hyggligt cashflow så var det en bra affär, även om en normalränta under 1980-talet var kanske 8 till 9 procent på ett fastighetslån. Men då gick det också att hitta många bra affärer."

Två dussin år efter finanskrisen och Sven-Olof Johanssons tid som Sveriges fattigaste man sitter bolaget Fastpartner på fastigheter till ett värde av över 22 miljarder kronor. Själv är han en av landets mest erfarna fastighetsprofiler, och ser trots de märkliga omständigheterna i marknaden på framtiden med tillförsikt.
"Vi har två faktorer som är viktiga. Hur ser finansieringsmöjligheterna ut? Och hur ser det ut konjunkturellt? Konjunkturellt har vi bromsat in ganska ordentligt och vi har nog toppat ur på hyressidan. På räntesida, genom att konjunkturen bromsar in, så kommer centralbankerna se till att det finns väldigt mycket likviditet och billigt kapital, så på räntesidan ser det nog bättre ut än det gjort tidigare", säger han.

Det som möjligen oroar honom är den sociala oro som uppstått i världen som en följd av de stora förmögenhetsöverföringar som skett under senare år. Men skulle krisen vara ett faktum på nytt, så har han trots allt en vändning till i sig.
"Jag har ju inget annat att göra, så det skulle jag nog inte tveka inför."