Lyssna på 29:e avsnittet av Fastighetsprofilerna via spelaren eller där poddar finns, exempelvis på Itunes och Spotify. Alternativt läs en kortare version av intervjun nedan.

Sharam Rahi kan stoltsera med Fastighetssveriges svängigaste karriär: från en flyktingförläggning i Kramfors, via stand up-scenen till toppen av Balder.

Sharam kom till Sverige från Iran med sin mamma och lillebror 1987, som en nykläckt tonåring. Med näppe undvek han tjänstgöring i kriget mellan mot Irak, men fick i gengäld tillbringa det kommande året på olika flyktingförläggningar.
"Det tråkigaste är att bli av med sina vänner, sin gata, allt man har. Och plötsligt komma till ett land där man inte känner en enda människa, där man inte har en kompis. Jag tyckte inte alls om Sverige de första åren", säger han.

Vändningen kom i en källare i den värmländska småstaden Storfors, där familjen tids nog hamnade. Ingen av klasskompisarna hade sett en invandrare tidigare.
"Det var en tuff tid. Men så bestämde jag mig för att antingen så ligger jag här och tycker synd om mig själv, eller så gör jag något av mitt liv. Så jag gick ned i källaren och satte mig där, helt själv, och sa att ‘nu får du bestämma dig’. Så jag bestämde mig för att göra mamma stolt", säger han.

Beslutet i källaren blev startskottet på en ursinnig resa genom alla tänkbara branscher och yrken. Han jobbade i möbelaffär, på café, klippte gräsmattor, och flyttade sedan till Stockholm för att läsa svenska och arbeta på en pizzeria. Sedan hamnade han i Göteborg, påbörjade gymnasiet, för att till slut hoppa av och köpa en servicebutik för pengar han inte hade. Han jobbade dag och natt, och kunde snart öppna en ny butik. Sedan sålde han verksamheten, och tog fasta på den erfarenheten genom att starta ett eget företagsmäkleri. Och på den vägen fick han ögonen på fastighetsbranschen.
"Då kom man till fastighetskontoren och de hade de alltid så flott och snygg, och det var fina bilar utanför. Jag tänkte ‘fastigheter kanske kan vara något’, så jag ville köpa fastigheter ganska tidigt. Men det gick inte, för det var innan kraschen", säger han.

Runt den här tiden hamnade han av en slump på en stand up-föreställning tillsammans med sin bror, som uppmuntrade honom att själv dra några skämt på scenen. Han pratade till sig en fem minuter lång lucka veckan därpå, vilket blev den oväntade inledningen på en karriär i media.
"Jag kom tillbaka nästa vecka och hade gjort material för fem minuter, och går upp och välter stället. Och då sa de, ‘kör mer!’", säger Sharam.

Medan han byggde en smått osannolik karriär som komiker halkade Sharam samtidigt in på en annan, parallell bana. För att kanalisera sin energi hade Sharam köpt ett café, där även hans mamma och bror snart engagerades i verksamheten. En av stamkunderna hette Erik Selin, som på den tiden var i färd att lägga de första stenarna i det som skulle bli ett av landets största fastighetsbestånd: Balder. Det blev början på en vänskap, och en idé om att en gång kunna jobba ihop.
"Men en dag kom han och sa ‘du, jag har något vi kan göra ihop’. Och det blev starten. Han hade kommit över ett bestånd av 728 lägenheter som vi skulle förvalta. I Gårdsten. Samma lägenheter som jag en gång flyttade till. En bostadsrättsförening som hade gått i konkurs", säger Sharam.

Sharam kunde ingenting om fastigheter eller fastighetsförvaltning, men var inom kort ansvarig förvaltare för de 728 lägenheterna. Till slut var han så insyltad i fastighetsbranschen och i relationen med Erik Selin, att de var parhästar när Balder sjösattes 2005.
"Vi har alltid haft samma upplägg. Erik jobbar med transaktion och finans, och jag sköter resten."

Femton år senare är de fortfarande vänner, och fortfarande sida vid sida i toppen av Balder.
"Jag tror att min grej är att jag gör saker först och tänker sedan. Tack och lov för det! För vissa grejer som jag har velat göra och gjort… hade man skrivit ned det på ett papper så hade det aldrig blivit av, för då analyserar man för mycket. Jag ser inte så många hinder. Och det är en perfekt kombination, för Erik tänker och är eftertänksam, medan jag bara kör."